Shit happens- när ditt bästa inte räcker
uppnå någonting. Vi kan tillexempel ta skolbetygen.
Du kämpar för att komma in på ett gymnasium du vill gå på.
Du gör allt för att klara det. Du sätter ditt liv (typ)
och kämpar. Men det räcker inte. Du får inte göra det du vill.
Du klarade det inte, även fast du kämpade.
Det känns hopplöst att du kämpade, gjorde ditt
bästa fast det räckte inte. Hur kommer man över att ditt
bästa inte räckte, att du faktiskt inte var tillräckligt bra?
Samma sak gäller flera saker här i livet. Du kommer få motgångar, vissa saker klarar
du inte helt enkelt. Visst, då är det väl skönare att gå in halvt i något man gör för att
sedan säga: "- Jag gjorde ju inte mitt bästa, därför klarade jag det inte."
Men vill du gå in halvt i saker? Är det värt att göra halvbra saker, för att slippa
ta smällen om man misslyckas?
Jag tycker om ordspråket "friskt vågat, hälften vunnet". Om jag gör mitt absolut
bästa, så har jag bidragit med det. Då kan jag känna mig nöjd, för bättre än såhär
kan inte jag bli. Misslyckas jag totalt efter det, har jag vunnit hälften.
För jag vågade göra mitt bästa, och det är det enda jag kan göra.
Allt annat handlar ju om de andra, de runtomkring.
Jag misslyckas hellre när jag gjort mitt absolut bästa, och tar smällen, än
att göra något halvbra för att misslyckas och känna mig lite bättre till mods.
För du är du, du kan det du kan och om det inte räcker, räcker det helt enkelt inte.
Det behöver ju inte vara lika med att du är svag, gjorde en dålig insats eller
helt enkelt va för dålig. Det kan ju betyda en massa. Kom ihåg det nästa gång
ni misslyckas med någonting ni verkligen kämpat för!
Jag vågade och jag gjorde mitt bästa! Det är inte alla som skulle gjort!
Shit happens- du blir sårad
Något av de svåraste som finns, är att bli sårad.
Att med mening bli illa behandlad av en vän, en pojkvän, familjemedlem
eller någon man inte ens känner kan göra så fruktnsvärt ont.
Hur reagerar man, hur bearbetar man och hur går man vidare?
Tänk dig att någon du känner gör dig illa med ord.
Det måste väl ha hänt alla någon gång? Nu pratar jag inte
bara om direkt mobbning, utan alla sorters kränkningar.
Det kan vara alltt från taskiga kommentarer till utfrysningar,
hot och stora bråk. Allt kan också handla om missförstånd,
men det gör lika ont för det.
När du blir sårad, är det som att hela ditt skal som vanligtvis finns
där och skyddar dig, försvinner.
Alla ord du egentligen vill säga för att försvara dig, kanske inte kan sägas.
För mig blir det som att all min värdighet, mitt förtroende för mig själv och
min livsgnista slås ut för en tid.
Det är som ett slag mot magen, ett slag där smärtan försvinner när
man själv bearbetat det. Du kan inte bara fortsätta som vanligt ,
för smärtan sitter kvar och kommer göra det tills du gör något
åt det. Men hur bearbetar man att en människa gjort illa dig, ens själ?
För nu kan ju DU inte förändra dig, du har ju inte gjort något fel?
- Prata med personen som sårat dig. Säg: "Du sa saker som inte jag mår bra av
och jag vill att du ska veta det". Om det är en person med lite vett i huvudet
ber den om ursäkt och så var det ur världen även om orden säkert sitter
kvar inom dig. Nu har du gjort allt du kan.
- Kan du inte prata med personen, kanske är det värsta fighten och allt bara
förvärras av att du säger ifrån. Prata då med en kompis som inte alls har med
"bråket" att göra, berätta allt och fråga om råd. Då får du höra någon annans
syn på saken, och kanske kunde du gjort något bättre? Nu får du också lite
k ompis-pepp och vissa saker känns iallafall bättre.
- Tänk, är jag värd att behandlas illa? Då kommer du snart inse att du måste
stå upp för dig själv! Nästa gång någon hyser nedvärderande ord på dig står
du upp och säger ifrån!
- I vissa fall kan inget av det här hjälpa. Du har blivit sårad, personen du blivit
sårad av vill du inte veta av och allt känns skit. Försök då att göra småsaker
för arr du själv ska inse att du KAN gå vidare för att du är stark!
Du klarar av lite skit, du blir nästan starkare av lite skit.
Däremot klarade inte personen som sårade dig av det, den
personen var nog inte särskilt stark om den var tvungen att få andra
att må dåligt?
En till viktig sak, tänk över dina vänner. Blir du ofta sårad av samma vän om
och om igen? Då kanske det är dags att ta en paus. För det är du
som väljer dina vänner, och de ska vara några som gör att du mår bra!
Inte tvärtom!
Shit happens- sorg
Man kanske har tur, man kanske ÄR lycklig hela tiden.
Men allting har en baksida och ibland händer jobbiga och svåra saker.
Hur handskas man med den smärtan? Låtsas om som om den
inte finns och gör allt för att bli lycklig?
Och hur handskas man med sorg? Hur tar man smärtan?
Jag ska försöka ge mina metoder, vad som har hjälpt mig och vad
som är bra att veta om olyckan är framme. Vi börjar med sorg.
Sorg- när någon dör i sin närhet går man igenom fyra faser.
Chockfasen, när man inte riktigt förstår vad som har hänt.
Reaktionsfasen, när du kanske gråter&gråter eller stänger ut omvärlden.
Bearbetningsfasen, när du försöker gå vidare kanske kan tänka på
personen utan att falla ihop och du försöker att gå tillbaka till det normala.
Och tillsist nyorienterningsfasen, när du börjar om på nytt med personen
inom dig och kan leva med vetskapen att du blivit starkare av vad som
händer.
Det viktiga med det här, och varför jag skriver faserna är att förstå att
det går över. Du lär dig leva med sorgen. Det kan kännas hopplöst men
det ordnar sig. Eller så gör det inte det och då kan man få lite hjälp på traven
och gå och prata med någon.
Folk dör, det är helt naturligt och även om du tänker "men varför just jag!", och
"men det var inte mening att denna person ska dör just nu!" så händer det.
Du kan bara glädjas åt att just Du fick känna den här personen och
betyda något för den.
Jag tror att allt betyder något, att allt har en mening.
Det var meningen att du skulle ha en relation till den här personen.
För du klarar av att mista henne eller honom. Du klarar det!
Om jag dog skulle jag vilja att alla runt omkring mig var starka
och gå vidare. Det skulle betyda något för mig.
Kom ihåg att du får vara ledsen. Du får vara helt förkrossad.
Men vill du vara det förevigt? Vill du sluta leva bara för
att en du älskar har gjort det?
Svåra saker händer, men du är stark och klarar det.
Det är därför det händer just dig.
