Jag är hemma och är sjuk. Jag pratar med pappa om Existentialism. Något väldigt intressant som ger mig en liten tankeställare. Ibland känner jag en jobbig känsla av irritation helt utan anledning och jag tänker inte skylla på mina hormoner men jag tror att man behöver jobba på sånt som sänker levnadsstandarden. I detta fall har jag skrivit ner alla små och töntiga saker till stora och jobbiga som gör mig irriterad. Det handlar om problem i min omivning men också hur jag ska undvika att bli irriterad på mig själv. Ni vet den där jobbiga känslan som känns som vilsna myror i en alldeles för stor myrstack som bara irar omkring? Det handlar om att jag inte gör vad jag borde, inte alltid räcker till eller blir irriterad på något som kommer i min väg. Men vet ni vad? I slutändan är det bara ni som bestämmer över era liv. Jag tror att det handlar om att fokusera på rätt saker!