Komplimanger & komplimanger

        
Igår satt jag och tänkte på en grej. Komplimanger. För visst förföljer de oss, visst finns komplimangerna runt oss och visst får vi höra berömmande ord om oss dagligen. Det är väl ändå härligt?

Men vad jag uppmärksammar, är att det finns någon osynlig gräns. Kanske är det bara jag som uppfattar det här, men det är som om man inte får hylla en person "för mycket". Det är okej att säga "åh, Hannah du är så snygg" eller " Hannah du har världens finaste hår" eller " Hannah du är smart". Men jag får inte lika ofta höra "Hannah, du är så väldans fin person tycker jag", eller "Hannah du är så fantastisk", eller "Hannah du är en underbar människa". Fattar ni vinkeln? Det är som om vissa saker är okej att säga, men tyngre komplimanger är sällsynta. Varför är det så då? Min teori är att det kan kännas som ett nederlag för en själv om man hyser fantastiska ord om andra. Att det är okej att säga vissa saker men andra saker är svårare för en själv att få ur sig. Man tycker att man själv är sämre om man erkänner att din kompis är så "otroligt fantastisk". Men det här är en teori.

Men jag skulle önska att det är tvärtom, och att alla borde ge varandra fantastiska, djupa och underbara komplimanger. Om du kan säga till en vän att hon eller han är en "helt fantastisk människa" tror jag du är stark. Du är stark nog att förstå att även om du erkänner att andra är bra, kan du vara det själv också. Bara för att du säger till någon att den personen är fantastisk betyder inte det att du är sämre. Så ut i världen och ge varandra komplimanger. För jag tror inte någon i världen mår sämre av att höra ett "du är en så väldigt fin person". So, what are you waiting for? Ge varandra komplimanger!

Förväntningar


Någonting jag har lärt mig på senaste tiden, är att saker nästan aldrig blir som man tänkt sig. Det är nästan ingen idé att förvänta sig något. Däremot kan man se fram emot något. Ni kanske tycker att det låter som precis samma sak, men jag ska förklara.

Skilj på förvänta och se fram emot. Föväntar du dig saker, blir du så otroligt besviken om saker inte blir som du hoppades på. Om du däremot inte haft förväntningar utan tänkt tanken:"det blir som det blir, och jag ska göra det roligaste av det", kommer du må så mycket bättre. Låt det bli som det blir, och lev i nuet. Men såklart får du glädjas så mycket du vill av det som komma skall, låt bara inte dina tankar flyga iväg och bestämma saker du inte vet är säkert. 

För nästan ingenting blir precis som du tänkt dig, men är inte det något av det mest charmiga i livet? Ta vara på det, och vänd det till något bra. Du är med om så mycket fantastiska sakeri livet, och låt inte dina förväntningar förstöra det. För saker blir vad man gör det till, inte sant?

malo mauvais cattivo

Jag tänker mycket på hur andra tänker. Låter väldigt komplicerat jag menar att jag ofta försöker sätta mig in i andras situationer. Jag försöker få upp en bild av andras tankegångar så jag ska förstå bättre. Och jag är väldigt bra på det, måste jag säga. Förutom när det gäller personer som med mening är elaka. Som vill få andra att må dåligt. Jag har väldigt svårt att tänka mig hur det kan vara stimulerande, om det nu är det för dem.
Därför har jag nu tänkt ut lite som kanske kan hjälpa mig (och er andra) att förstå den här elakheten lite.

¤ Personer som vill är elaka mår oftast inte så bra. De måste trycka ner andra för att själva känna sig lite bättre. De behöver kicken som de får när andra mår dåligt, för att själva dra nytta av den.

¤ Ibland är kanske elakheten inte var menad till att vara just elak. Olika saker ser/låter i olika ögon/öron. Du reagerar på ett sätt, någon reagerar på ett annat sätt. Men ändå, lite vett har vi ju och man säger inte saker som man vet någon kan reagera fel på. Så enkelt är det.


¤ Kanske är det ett sätt att ge igen. En person som är elak mot dig kanske varit med om precis samma mynt och det enda sätt att bearbeta det är kanske att bli av med det. Att ge det dåliga till någon annan.


¤ Det kan ju också vara så att man bara måste få ur sig något. Man stör sig på något, man måste säga det. Man går på sin impuls. Att impulsen sedan leder till att andra mår dåligt kanske man inte riktigt tänkte på. Man kanske bara va tvungen att få ut sin ilska.

¤ Sen finns det ett annat sätt att se det. Kanske har man svårt för känslor. Elakhet är enklare än sorg. Elakhet är mindre komplicerat än kärlek. Att vara elak är kanske enklare än att vara snäll för en person. Alla har problem, och kanske sitter det helt enkelt i en svaghet. En svaghet att handskas med känslor.

Kom ihåg att du vinner på att lägga allt elakt åt sidan. Varken du eller någon annan blir lyckligare av elakhet. Kom ihåg att du är stark nog att stå emot frrestelsen att vara elak, om du någon gång känner så. Hur går du vidare när någon gjort dig illa i själen då? Läs min "du-blir-sårad"- guide. 


Ödet vs slumpen

På landet läste jag en bok.
"En annan sorts kärlek", av en holländsk kille.
 Den handlar om en man, vars fru har bröstcancer,och man
 får följa deras liv under en tid. Boken är en självbiografi,
och jag måste säga att jag aldrig har läst en sorligare bok.
Jag grät och grät. Oavbrutet i två timmar. Bara på grund av en bok.
Men det var inte det jag ville säga, egentligen
(men försök ändå få tag på den och läs den!).
Utan det jag tänkte på är något som den sjuka frun i boken säger.

"Vi tror inte längre på otur. Otur existerar inte.
Slumpen existerar inte. Att tro på slumpen är en
förolämpning mot livet."

Och på senaste tiden tänker jag i precis samma tankebanor.
Allting händer av en mening. Det svåra, det lätta, det konstiga
det vanliga. Allt händer just dig, och just i den tidpunkten för
att det ska vara så. Det finns en baktanke. Du drabbas av
något svårt för att du lär dig något av det. Du blir starkare
som person. Du drabbas av något svårt för att du är stark
nog att klara av det.
Du är med om något fantastiskt för att du förtjänar det.
Du är människa, du är underbar. Du blir starkare och
lyckligare. Allt händer av en mening.
Och helt plötsligt fick livet en mening också.
För jag tror att det här attityden gör det enklare att leva.
Det är lättare att handskas med livets alla tillfällen, och lättare
att förstå. Om jag fick en livshotande sjukdom tänker jag hellre,
"det blir som det blir för att det är menat så, nu får jag göra det bästa av det",
än "nu är jag utvald av slumpen. Vilken otur. Aja, någon måste det ju hända."
Och på samma sätt tänker jag när jag frågar mig själv: Varför är jag just jag?
Jo, för att det är menat så. Jag lever här och nu, av en mening. Jag ska
göra något för världen, mitt liv ska göra skillnad.
Jag är jag. Och det har inte legat i slumpens händer.
                                    

A secret book

Jag har massa saker som betyder mycket för mig.
En av alla de grejerna är en bok. En bok som kostade nittofem cent
på en utlandsresa. Den här boken hade tomma sidor, men
idag är den ganska full. Jag kallar min bok "hemliga boken". Den är som en
dagbok, fast så mycket mer. För jag har faktiskt
en dagbok, det med. I boken finns allt från konstiga funderingar, åsikter och
foton till innan-jag-dör listor, detta-gör-mig-glad-just-nu
listor och drömmar. ALLT! Det är det som gör den så hemlig.
Det är som mitt huvud nedskrivet i en bok.
Livsfarligt, med andra ord. För man vill väl inte att alla ska veta
allt om en? Tänkte väl det. Har du inget att göra en dag, gör en hemlig bok.
För jag älskar min! Jag och min ful-fina bok.


Självkänsla&Självförtroende

      
Förut hade jag ett stort problem.
Något som gjort att jag haft svåra sömnproblem, inte velat
gå upp på morgnarna och hindrat mig från att vara just jag.
Jag har haft riktigt dåligt självförtroende. Jag har tyckt att jag
är sämre än alla andra, att jag är fulare, att allt jag gör är sämre.
Men jag är noga med att poängtera att detta var för två-tre år sedan.
För i takt med att jag insett att det faktiskt inte finns några ideal för hur
just jag ska vara, har mitt självförtroende växt något enormt.
Och när självförtroendet växer, vågar man mer, vill man mer och
gör man mer.
Jag började sätta allt jag gick runt och tänkte på i handling.
Och helt plötsligt kände jag mig bekväm. Bekväm i mig själv.
Då visste jag, att jag fått självkänsla.
Självkänsla är för mig något som byggs upp med åren,
med erfarenheter och saker som händer i livet.
Självkänslan rubbas inte av att du har en ful-dag eller
att du och din bästa kompis bråka. Där får nog självförtrondet
ta skiten.

Kom ihåg att du alltid sätter dina egna ideal. Det sitter i dina händer
hur du vill se ut, vara, känna och vad du vill göra.
Lyckan sitter i dina händer och du hr både rättighet och skyldighet
att förvalta den på ett rätt sätt. Ett rätt sätt för dig.


supersöndag

På en söndag gör jag alltid sådana där saker jag inte hunnit
i veckorna. Jag städar, jag myser runt i mjukisbyxor och tofflor.
Sjunger (jag är en riktig sångfågel, så några timmar spenderas
framför pianot). Jag ringer mina vänner jag inte hunnit prata med
under veckan. Jag går en långpromenad, dricker te.
Och bara är.

Men denna söndag ska också spenderas framför datan,
jag ska ju spotta lite viktiga inlägg här! Du är väl med?

Tänkte väl det.


Måbra dagar


 bild på mig & F som fick förgylla min dag

Nu när kära Klara är borta får ni nöja er med lila mig ett tag!
Idag hade jag en så kallad måbra dag. På en måbra dag
vaknar man på valfri tid, gör sig snygg, och träffar människor
man mår bra av! Man strosar runt i stan, fikar, pratar om livet och
kärlek och sen skiljs man åt med ett leende på läpparna.
Man mår bra, helt enkelt!
Men kom ihåg att måbra dagar är så inviduella. Det här gör ju att
jag mår bra, vad som gör att du mår bra är unikt för just Dig.

Så, kom igen! Berätta vad som gör att du mår bra?
Hur ser Dina måbra dagar ut?

RSS 2.0