Hej alla! Nu är det Klara som skriver, det var en evighet sen! Men är taggad, man vill ju påbörja terminen positivt! Jag som har rätt långt att åka till skolan kan sitta på bussen och få de mesta märkliga tankar upp i mitt huvud. men det är väldigt skönt ändå.. Man kan komma på rätt smarta saker genom att bara diskutera med sig själv. Jag Kan må dåligt när jag känner att jag inte räcker till eller att skolan tar slut på mig. Men pang bom, jag ska bara få sånt överstökat, och inte lägga någon vikt i det.

 Lättare sagt än gjort är att lyfta fram små fina stunder under dagen som man är tacksam över, det ska jag verkligen göra. Det är bara mitt liv, och då är det klart jag tänker positivt istället för negativt. Kanske den jättegoda bullen du åt som du verkligen njöt av, den mysiga pratstunden med dina vänner eller den där lyckokänslan du fick när du lyssnade på din favoritlåt? Slå ihop alla de härliga tankarna och du har skapat dig ditt eget drömliv.

Jag har massa meningar i mitt huvud som jag försöker diskutera med mig själv. Det kommer liksom inte ord för jag vågar inte ens tänka på det.

Vad ska man med all kunskap till om man ändå dör någon dag? Vad skulle hända om man bara sket i allt och alla? Hur skulle omvärlden reagera om man försvann för en period och vara spårlöst borta? Hur många låtar i världen finns det? Hur skulle det vara att vara någon annan, varför är just jag jag?  Varför köpa nya grejer om köpglädjen bara varar för så korta stunder? Varför ge sig in i något och veta att det finns så stora risker med det? Varför ha med sig kameran och ta så himla massa bilder? Varför vara duktig och bra hela tiden? Varför bry sig om vad alla andra ska tycka?..

Jag kan tycka sommarlov är jobbiga. Man förväntar sig så fin solbränna, massor av glass och att bara vara med sina vänner och ha det skönt. Det värsta är egentligen inte myggbetten och SLs försenade bussar, utan just tristessen och det osynliga.  Speciellt alla förväntningar.. för det är just det jag har innan ett sommarlov! man kanske tror att man ska hitta sin stora sommarkärlek eller vad vet jag. Så sitter man hemma och saknar hela sitt liv.


Den här veckan har varit så fram och tillbaka men oftast har kvällarna slutat bra. Igår när jag cyklade hem ifrån Hannah kände allt så himla bra. Trots att det kanske egentligen inte är det. Det spöregnade och mitt hår la sig i långa band över axlarna och jag visste, att imorgon åker jag. Allt kändes så bra, trots att jag bara velat gråta dagarna innan.. Nu åker jag!